Idag känns som en dag då jag vill skriva på svenska. Sitter som bäst på bussen till Chumphon i södra Thailand, därifrån jag tar båten över till Koh Tao imorgon. Åkte iväg från Chiang Mai kl. 16 och borde anlända till Chumphon kl. 8 på morgonen. Lär behöva vänta på båten i ca 5 timmar. Framme på Koh Tao borde jag vara någon gång kl. 15.

Tillbringade hela åtta dagar i Chiang Mai, vilket nog är mitt rekord hittills för ett och samma ställe. Trivdes superbra. Det sägs att det är den populäraste staden att pensionera sig i Asien. Förutom saknaden av hav så kan jag mycket väl förstå varför det är så populärt. Det är en mysig, just passligt stor universitetsstad i norra Thailand, Asiens kulturella centrum. Själva centrum representeras av en murad, till ytan ca en kvadratkilometer stor ’gamla stan’ med mysiga små cafér och restauranger och ett 7 Eleven i vart och varannat gathörn.

Första två dagarna tillbringade jag tillsammans med Lauren innan hon åkte vidare till Japan. Vi anlände på lördag eftermiddag och spenderade helgen på de olika marknaderna, Saturday respektive Sunday Market, som båda var fullpackade med folk, såväl turister som expats och lokala, och små stånd som sålde allt mellan himmel och jord. Vi åt världens godaste brunch på ett ställe som hette Rustic & Blue och gick runt i universitetskvarteren som kantades av söta små affärer, barer och caféer längs Nimmanhaemin Road, Jag tog mig ett spontanbesök till frissan, som inte klippte av helt så mycket som jag hade tänkt mig – kanske lika så bra så efter senast – men jag var supernöjd, 15 euro kostade det. Senast jag var så nöjd med slutresultatet av ett frissabesök var åtta år sedan i Dallas. Vad är oddsen?

Glada miner i Chiang Mai!

Söndagsbrunch på Rustic & Blue. Lyx!

Sunday Market.

Hursomhelst. På kvällen åt vi pizza och drack rödvin och gick till en bar för ytterligare några. Jag tror jag kunde kategorisera kvällen som min första utekväll – en mycket lugn sådan, dock, så som jag måste säga att jag nog föredrar det nuförtiden. En tuktuk tillbaka till hostellet skulle ha kostat alltför mycket med tanke på den ynka kilometer som vi hade att gå, så vi bestämde oss för att promenera. Jag var supersugen på hamppare, men tyvärr stötte vi inte på någon Burger King på vägen tillbaka. Lika bra det, så behövde jag inte avbryta min ‘lihaton lokakuu’ i onödan.

Med undantag av en dag förra veckan då jag deltog i en matlagningskurs så har jag ätit vegetariskt hela månaden. Min tio dagars magsjuka och de otaliga elavbrott som jag fick uppleva i Indonesien, för att inte nämna synen av kött, fisk och kyckling uppradade på bord i 35 graders hetta på de lokala marknaderna med flockar av flugor surrandes omkring, fick mig att fatta beslut om att helt enkelt undvika kött så länge som jag är i Sydostasien, för mitt eget bästa. Jag har träffat en hel del vegetarianer och veganer som av en eller annan orsak lyckats undkomma det ökända ‘Bali belly som var och varannan person som man träffar på Bali antingen lider eller lidit av… man undrar varför.

För att gå tillbaka till saken så trivdes jag i Chiang Mai. Någon frågade mig hur länge jag tänkte stanna och jag svarade ”till slutet av veckan, kanske” utan någon som helst aning om när jag tänkt åka iväg. Jag hade ju inte bråttom någonstans. Jag tänkte mig lugna dagar med ett besök till någon av elefantparkerna, en matlagningskurs, en yogalektion, fler marknader och kanske ett biobesök… Sen så hade jag ju en hel del administrativa ärenden att sköta undan också: rutter att bekräfta och flyg som skulle bokas; ju förr, desto bättre.

Det blev ungefär som jag tänkt mig.

Jag anmälde mig till en matlagningskurs på Mama Noi Thai Cookery School direkt följande dag (tisdag). De plockade upp mig och en annan tjej från hostellet och körde oss till den lokala marknaden, där vi introducerades till det thailändska köket. Innan det var dags att åka vidare till farmen där själva kursen skulle äga rum tog vi oss en snabb rundtur på marknaden och alltså, hygienen!? Snälla nån!

Vår grupp bestod av sju personer. Vi hade valt en halvdagskurs framom en hel: enligt ryktena innehöll halvan helt tillräckligt med mat. Vi fick alla välja en stirfried dish, en soppa och en curry, utöver vilket vi serverades efterrätt och thailändskt te. Jag trodde först att vi var tvungna att komma överens om vilka rätter vi skulle tillreda tillsammans, men till allas glädje fick var och en välja sin egen kombo. Efter några (…) om och men blev mitt val Pad Thai (Thai Style Fried Noodles), Tom Som (Sour and Spicy Soup) och Khao Soi (Chiang Mai Curry Noodles). Vi fick tillreda våra rätter helt själva från början till slut, och äta förstås också. Jämfört med den matlagningskurs vi tagit i Indonesien var den här superproffsigt ordnad, lyckad på alla sätt. Vi fick ta med oss våra leftovers och fick dessutom en receptbok på köpet som inkluderade alla de recept som vi fått välja mellan och många, många fler. Så, gott folk, välkommen på thaimat sen bara då jag kommit hem!

Learning from the best!

Grönt är skönt.

Ingedienserna till soppan i förgrunden och till Pad Thain i bakgrunden.

Pad Thai in the making!

Pad Thai och Tom Som redo att inmundigas!

Khao Soi in the making.

Khao Soi och thailändskt iste.

En kort tupplur senare efter att maten lagt sig kände vi för att gå på massage med tjejen från hostellet (jag fick den bästa ryggmassage jag fått i hela mitt liv!). På kvällen hade jag lovat möta upp en tjej som jag träffat i Uluwatu i Indonesien just innan jag kom över till Thailand. Jag skulle inte alls ha orkat dra mig iväg efter massagen men är glad att jag gjorde det för jag träffade en härlig hop random individer som alla kände någon i gruppen men ingen alla. En salig blandning per definition, och några hade till min glädje råkat delta i en tio dagars meditationsretrit, något som jag funderat om jag kanske skulle vilja testa.

Ungefär så här pigg kände jag mig efter min massage, zzz.

Onsdagen kickades bokstavligen i gång, nämligen med thaiboxing. Jag hade råkat gå förbi ett ställe där de hade en lektion i gång kvällen innan och tyckt att det såg roligt ut, så jag bestämde mig för att testa på det. Har ju gått en del på BodyCombat och alltid tyckt att det känns lite töntigt att slå och sparka i bara luft, så det var väl på tiden! Har nog aldrig förr i mitt liv svettats så mycket eller för den delen haft ont på så konstiga ställen, i muskler så små så jag knappt visste att de existerar.

Andningspaus och smygselfie! 

Resten av dagen spenderade jag på mitt nya favoritcafé, Rustic & Blue. På schemat stod office day, dvs. undanskötsel av en hel hög med administrativa grejer. Bokade flyg till Perth i mitten av november och ett annat från Sydney till Cairns i början av januari. Kollade på bussar och tåg från A till B till C, jämförde priser och funderade… Ogillar starkt att googla, men måste säga att jag nog blivit helt bra på det trots allt. Övning ger färdighet, ni vet. Kände mig som en riktig vinnare i slutet av dagen efter att äntligen ha fått slut på så många dagars funtsande, farande och flängande. Score!

Kvällen avslutades med en tre euros bioupplevelse, jag ville se Snowden. Har vi alls något privatliv mera? Tog en öl på en cool bar med mitt biosällskap och cyklade tillbaka till hostellet med mitt fordon för dagen. Kände mig som en lokal, jag gillade känslan.

På torsdag var det äntligen dags för mig att stifta närmare bekantskap med elefanter. Ett besök till en elefantpark hade varit på min to do –lista ända sedan alltid och jag ville hitta en organisation som inte tillätt ridning eller någon som helst kommendering eller bestraffning av djuren. Jag bokade till slut en heldag på Chiang Mai Elephant Sanctuary där de hade tre elefanter: en 40-årig gamyl och dennes två barnbarn, en 9-årig syster och en 7-årig bror. Vi fick mata dem, bada dem i lera och tvätta av dem i floden; med andra ord följa med deras simpla liv som gick ut på att ”eat, poo, bathe, repeat”. Gamylen var väldigt lugn och fridfull och trivdes bäst i sitt eget sällskap (hon var den enda som räddats från människor), medan de två andra rörde sig rumpa mot rumpa mest hela tiden. Speciellt brodern var en riktigt bråkstake och måste emellanåt tas åt sidan då han trakasserade sin syster som åt, men intressant nog inte verkade bry sig om det. Ignorance is key, huh?

För dessa kompisar är det matdags hela 80% av dygnet.

Matade elefanterna med gurka och gräs.

Asiatiska elefanter är mindre till storleken än afrikanska, så dessa vägde ”endast” 3 och 1,5-2 ton. Win, vår guide, berättade att de kan tillbringa hela 16-18 timmar per dag ätandes och letandes efter mat. Tänk! Tvivlar nog inte på detta en sekund, för de gjorde faktiskt inte så hemskt mycket annat än åt: åt, åt, åt och åt, gräs, kvistar, bark, växter, blad, frukter, vad som helst. Gamylen följde med oss till ett vattenfall som vi skulle besöka och även om vägen dit inte var alls lång så tog den en evighet i och med att hon stannade och åt var femte meter. Ett, två, tre steg – paus. Gräs, gott! Bambuträd, oj! Gooott. De inmundigar grymma 250 kg vegetation per dag och dricker upp till 60 liter vatten (per elefant!). Naturligtvis kissar och bajsar de en hel del också: bajsa gör de upp till 75 kg per dag, och kissa gör de så man tror att man hamnat vid Niagara Falls. Hursomhelst så var det elefanterna som bestämde takten (vilket ju är just som det ska vara), så det var bara att ta det lugnt.

Favoriten!

Gamylen badade förstås i all sin ensamhet, medan de två yngre elefanterna trängdes i en lerpöl under vattenslangen.

Skrubbade elefanterna med lera, vilket hjälper mot bl.a. torrt skinn och insektbett.

Skrev jag ren att jag blev helt kär?

Men alltså vilka otroliga djur! Vart jag mig i världen vänder ser jag bara elefanter nu. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Fram tills nu hade jag bott på ett och samma hostel, bara flyttat till en dorm efter att Lauren åkt. Det fanns inte någon egentlig common room, utan rummena var utspridda i tre olika trappor som nog låg bredvid varandra, men krävde in- och utgång utevägen. Då jag kom tillbaka från min thaiboxinglektion på onsdag morgon så var inte bara min åtta personers dorm utan hela trappan plötsligt helt tom på folk. Det visade sig att majoriteten av de som bott på hostellet åkt iväg söderut för att gå på full moon party, som innan kungens död skulle ha gått av stapeln på måndag. Jag tänkte först att jag skulle byta rum till ett där jag inte var den enda, men gjorde det sen ändå aldrig i och med att jag var på vift alla dagar och kom tillbaka så sent på kvällen att det inte skulle ha spelar någon roll om jag böt eller ej.

Att ha sitt eget rum i sin egen trappa kändes helt okej i två dagar, lite egen tid skulle inte skada, men då jag vaknade på fredag morgon hade jag fått nog och kände att det var dags att byta till ett mera socialt hostel. Jag tog mitt pick och pack och tog en taxi till ett hostel vid norra porten (det enda andra hostellet som vi fått en rekommendation om, så jag litade på det).

Rätt som det var så fick jag ge mig själv en high five då jag kom fram, för det nya hostellet verkade som ett grönt och skönt och socialt och fräscht ställe med ett trevligt litet café. Yes!

Hug Hostel Café.

Jag skrev färdigt mitt blogginlägg om Pai, checkade in och gick iväg till en av marknaderna som jag inte ännu besökt. Saturday och Sunday Market hade avbokats pga kungens död (liksom alkoholförsäljningen på hostellet och i vissa barer och 7 Elevens), men Night Bazaar gick av stapeln varje kväll. Vet inte varifrån den flugit in för skorstenar finns här inte, men hade fått lite julfiilis under dagen så tänkte att jag kanske kunde hitta några julklappar. Gick runt och runt och runt och tyckte att marknaden verkade mycket mindre än de två andra som jag besökt som jag hört att skulle vara betydligt mindre till storleken än denna, men just som jag var på väg att svänga tillbaka så fann jag mig vid ingången till en stor hall som visade sig vara det jag letat efter. Puh!

Det Nya Motivet!

Stötte på så många målningar som jag kunde ha hämtat hem direkt.

Jag shoppade tills jag droppade ner i en stol på en italiensk restaurang och beställde in en gräddig gorgonzolapasta med vilken jag serverades härligt nybakat ljust bröd på västerländskt vis. Ah! Klockan visade 22.

Min ursprungliga plan var att åka vidare redan på lördagen, men jag kände mig alltför bekväm på det nya hostellet för att flytta på mig så snart så jag bestämde mig för att stanna en natt till. Ända sedan jag kommit fram hade jag haft ett av norra Thailands heligaste tempel, Doi Suthep, på min to do –lista i Chiang Mai. Av någon orsak hade jag ändå inte lyckats ta mig dit än, så jag bestämde mig för att åka dit på lördag. En en persons taxi skulle ha kostat hela 600 baht en väg, så jag satte mig i taxikön för att vänta på nio andra som var på väg åt samma håll och ville dela på kostnaderna och betala 50 baht istället för 600. Hittills har jag varit ganska bra på att följa min egen fiilis gällande vad jag vill se och göra, men det här kändes nog som en liten miss. Det var så klart superfint och allt, men tempel och sånt är nog tyvärr inte helt min grej (alls).

Doi Suthep.

Templet.

Vyn över Chiang Mai var inte att klaga på. Månne flickan hade fått nog av allt fotande? (Eller leker hon kanske kurragömma?)

Så, note to self: satsa på det du gillar!

På kvällen var jag på lenkki och på massage, varefter jag mötte upp några flickor från mitt rum för att äta middag. De var alla vegetarianer, så logiskt nog blev det en vegetarisk restaurang. Jag åt nudlar och drack en supergod shake med avokado och kokosmjölk. Så gott! Vi diskuterade vegetarianism, veganism, environmentalism och sånt, vad som kan definieras som vad, vem som kan kalla sig vad. Det var en intressant diskussion med många intressant åsikter, vissa mer radikala än andra, men alla minst sagt tankeväckande.

Söndagsfrukost som bäst!

Lugna dagar i kaffekärran.

Vem skulle inte vilja ha en sån här vägg?

Söndagen var ganska lugn. Hittade ett mysigt frukostställe, vandrade runt staden, satt på en bänk utanför 7 Eleven och väntade på att det skulle sluta ösa ner. Åt froyo. Packade ihop mitt pick och pack (julshoppingen visade sig nästan ödesdiger, men som tur bara nästan) och tog en taxi till busstationen. Just passligt då jag skulle stiga av taxin började det hälla ner, men till min stora glädje erbjöd sig tre snälla thailändare att tillsammans ledsaga mig och mitt baggage till min buss under sina paraplyn. Vilka snälla människor!

Jag förstår varför folk gillar Thailand.

x Anna