Det är fredag, klockan är 8.30. Jag har just suttit mig ner på Fazers Café i hörnet av Vasa Torg vid sidan av vilket det inte längre finns en McDonalds (HOW CAN IT BE??? Då har nog tiderna ändrats hörni!).

I bordet bredvid mig sitter en man som helt tydligt är från Helsingfors. Hur vet jag det? På basen av hur han talar – skillnaden mellan finlandssvenska (Finlands svenska…?) och finlandssvenska. Hans utseende gör det inte så hemskt svårt att gissa heller.

Nylänning, här i affärssyfte. (”Here on business.”)

Och jag då? Jag har äntligen lyckats dra mig till stan för att jobba – på vad, brukar min systerdotter, ett av de tre M:n, fråga. Siis mitä sä oikein teet siellä kaupungilla? Sä oot siellä kokoajan! … Olisit mieluummin täällä meillä koko päivän niin voisit tulla hakemaan mua koulusta.

Här sitter jag och tjuvlyssnar på nylänningen och undrar om det är här jag hör hemma. I Vasa, Österbotten, där jag aldrig någonsin i hela mitt liv tänkt att jag skulle bo. Skulle jag faktiskt kunna bo här?

Hej jag heter Anna och jag bor i Vasa.

Kan jag?!

Å ena sidan, jo – varför inte?

Å andra sidan… hmm.

Vasa, dit jag aldrig skulle komma tillbaka. 

Jag vill bo simpelt, och – så galet som det låter – med så få valmöjligheter som möjligt. Gå på autopilot ett tag, inte behöva fundera på vad jag ska göra idag när jag vaknar på morgonen.

Jobba med någonting meningsfullt. Laga mat i mitt alldeles egna kök och äta väl. Sova i egen säng, som för tillfället inte finns men kanske snart. Vandra i skogen och promenera längs vattnet. Yoga, läsa böcker, skriva, ta det lugnt… Komma i kapp mig själv.

Umgås med familj och vänner, de som är här och i Helsingfors och utomlands och vem vet, kanske någon ny också?

Hälsa på i Helsingfors, turista runt. Ta paus från [stor(stads)]livet och leva enkelt. The little things in life, ni vet?

Helsingfors är sig så likt, för likt, fast samtidigt ändå inte. Men ändå: less is more for now.

Och hej, ha inflyttningsfest! Tänk att ordna inflyttningsfest i Vasa av alla ställen…? Vilken tanke alltså, men så roligt!

(Redan taggad!)

Hela slutet av förra året gick jag och hoppades på att 2018 ska bli ett spännande år. För att citera mig själv: one that makes my heart race. Vad gör nu det om inte att flytta till Vasa?

… även om det kanske delvis är av fasa? Haha!

Återstår att se!

All is temporary. Nothing is forever.

x Anna